En språkpraktikant är en person som läser svenska för invandrare som sedan med sammarbete med skolan är ute på olika praktiker för att lära sig använda svenskan i vardagen. Vilket jag tycker är ett bra projekt, jag tror att man får ta del av det svenska språket på ett bra sätt. Tyvärr så tycker jag inte att kommunerna placerar dessa personer på lämpliga ställen alla gånger.

Jag har nyss fått uppleva språkpraktikanter gör sin praktik på förskolor ålder 1-3 år. Vilket jag kan tycka är helt fel för alla parter. Lär sig dessa personer att använda sig av svenskan på rätt sätt med barn som inte kan prata riktigt ännu och vad kan det ha för konsekvenser för barnen?

Nu är det säkert många som reagerar och funderar med vad jag menar för konsekvenser och då kan jag ge ett exempel. Eftersom alla dessa praktikanter är olika och kan svenska olika mycket så är inte inte alla gånger dom kan förklara sig på rätt sätt (vilket jag kan förstå, för det kan inte vara lätt att lära sig svenska och sen våga använda sig av den ute på arbetsplatser) så hur gör man då om det skulle hända en olycka med barnen och det är bara praktikanten på plats som kanske inte ens kan beskriva händelsen? För som förälder skulle jag gärna vilja veta vad som har hänt mitt barn om det hänt en olycka.

Ett till exempel är om alla dessa praktikanter som skriver på tystnadsplikten verkligen förstår innebörden på den eller skrivs det ut tystnadsplikter på deras språk så att dom verkligen bli införstådda med dessa regler?

Utbildning i första hjälpen om barn skulle sätta i halsen? För jag antar att den utbildade förskolepersonalen få gå sådana kurser lite dåochdå (eftersom jag vet av egen erfarenhet att jag får gå sådana kurser med jämna mellanrum).

Jag har också egen erfarenhet att när man ska jobba med barn eller människor så drar man en kopia ur belastningsregistret för att se om personer har något olämpligt i "ryggsäcken" men kan dom göra detta om personen kanske inte bott i Sverige så länge?

Om barnen (som fortfarande är små och inte kan prata rent alla gånger i denna ålder 1-3 år) tyr sig väldigt mycket till den praktikant som är på plats, hur utvecklar det barnens tal? För i detta fallet kanske inte språkpraktikanten rätta barnens felaktiga uttal.

Jag tycker absolut att invandrarna ska lära sig svenska och integreras i Svenska samhället men som jag sa innan så tycker jag att det är fel plats på en småbarnsavdelning. För som sagt praktikanten lär sig inte att prata ordentlig svenska med barn som inte heller kan prata ordentlig svenska.

/T (fundersam förälder)

Jag sitter här och ser tillbaka på mina inlägg och minns mina snurriga tonårsår, men vad var det som gjorde att jag betedde mig på det sättet? Jag slutade inte heller, oavsett hur mycket rykten jag fick så kunda jag inte sluta. Den dagen som jag insåg hur illa det var egentligen det var väl när jag fick telefonsamtal där personen undrade hur mycket jag kostade.

Men varför slutade jag inte och hur hamnade jag där redan från början?

Det är säkert frågor som ingen har ett svar på och jag kan säkert leta svar i tid och otid men jag tror inte att jag kommer att hitta några svar.

Tankarna har slagit mig många gånger om det berodde på de övergrepp jag utsattes för som barn. Detta är inget jag skrivit om tidigare men jag hade tänkt att en dag så kommer det komma ett inlägg om det också.

Eller berodde det på en ganska frånvarande far? Vad var det som gjorde att jag sökte sådan bekräftelse? Trodde jag att dom tyckte om mig på något sätt? Det kanske jag trodde eller rättare sagt så tror jag att jag ville tro att dom åtminstånde brydde sig om mig lite.

Även om jag inte vill så kommer jag nog alltid frågan "Varför"? finnas där.

Det enda jag kan säga säkert idag är att jag inte får ångra mitt tidigare liv, för då hade jag inte varit den jag är idag och jag hade inte heller haft min underbara sambo och min älskade son.

/T

Jag känner att just nu är det lite segt på bloggfronten. Känner att jag skulle vilja skriva om något annat just nu än det jag nyss har skrivit om.

Behöver paus från den biten men jag har heller inte något riktigt vettigt att skriva just nu och då känner jag hellre att jag låter bil.

Återkommer senare.

/T

Tankarna snurrade i huvudet på mig, där var jag 17 år och gravid, dock inte med en helt okänd kille men inte heller med någon jag tänkt leva med. Redan från början var han involverad i mina misstankar om min graviditet så jag tror inte att det kom som en chock för honom när det verkligen blev bekräftat.

Så där var vi nu och hur skulle vi gå vidare. Han tyckte många gånger att vi skulle behålla barnet medans jag var mer osäker på den biten. Jag var 17 år gick fortfarande i skolan. Han och jag hade inget förhållande även om ha då ville försöka och flytta ihop men jag tycker att det ska inte vara en andledning till att man lever ihop. Det var ju ingeting som skulle blivit verkligt utan en graviditet.

Efter sömnlösa nätter och mycket gråt kom jag fram till det jobbiga beslutet att inte behålla barnet. Det var inte det lättaste att komma fram till men så blev det.

/T

Även om jag hade ändrat mitt  beteende så betydde inte det att mitt sexliv slutade, bara det att den här gången tog jag det lugnare och höll mig till samma, bytte inte partner fredag, lördag varje helg och alla som ville "komma till" fick absolut inte göra det.

En dag upptäckte jag att det inte var som det skulle med min kropp så jag köpte ett graviditetstest som visade negativt och jag blev mycket fundersam över vad det var som var fel. En kväll fick jag så ont i magen att jag åkte in till akuten. Där tog dom mig till gyn som också gjorde ett graviditetstest, även det visade negativt men för att inte missa något så gjordes ett VUL (vaginalt ultrajlud). Läkaren påstod att mensen var påväg pga en hinna som var tjockare än den brukar och jag fick se alltihop. Åkte hem igen och trodde att det kanske var därför jag fick extra ont pga mensen är påväg.

Någon vecka till gick och inget hände så jag tog kontakt med en privat gynekolog och berättade hela situationen som gjorde ett graviditetstest och även han undersökte mig och det visade sig att jag var gravid. Tydligen så var det fostersäcken eller vad han kallade det som jag sett på det tidigare VUL.

Det kom som en våg och bara sköljde över mig. Jag trodde iallafall att man som läkare skulle kunna se sådant på en gynavdelning på ett lasarett, eller förlitade hon sig på att graviditetstestet visade negativt?

Nu skulle det börja en lång process med diskussioner,funderingar och beslut.

/T

Eftersom det inte fungerade att bo kvar hos släktingar så hade jag inte så mycket till val än att åka hem igen, men jag tänkte göra det med huvuet högt och visa att jag hade förändrats.

Väl hemma tror jag att det var många som reagerade på att jag plötsligt var tillbaka och jag tror att det var en del som funderade vad jag hade gjort och varför jag åkt och kommit tillbaka.

Jag minns inte riktigt vad som hände när jag väl var tillbaka mer än att det märktes att folk funderade. Hade då bara ett halvår kvar tills högstadiet var över och det var dags för nya möjligheter.

Under min tid på den nya orten träffade jag många trevliga människor och jag trivdes väldigt bra, så jag bestämde mig för att hälsa på så ofta jag kunde. Ju mer jag hälsade på ju mer kände jag att där ville jag en dag bo.

/T

Nu kunde jag inte leva såhär längre, jag måste få ett slut på mitt beteende. Men frågan var bara hur skulle jag kunna gå ut utanför dörren och visa mig stark?Hur skulle jag kunna klara av att visa mig bland folk?

Det visade sig att jag inte klarade av det, tack vare en underbar mamma(som långtifrån fick veta allt) och underbara släktingar på annan ort fick jag en möjlighet att ändra mitt liv.

Så efter 2 ganska struliga år flyttade jag vilket jag tror räddade mig. Såhär i efterhand ser jag det så, för vem vet vad jag hade tagit mig till om jag blivit kvar där just då?

Efter att jag bott på annan ort några veckor fick jag ett samtal av en vän som var väldigt fundersam eftersom ryktet hemma hade börjat gå, så ville hon se om det verkligen var sant. Ryktet som spred sig var att jag blivit gravid och flyttat till annan ort för att göra en abort utan att folk skulle få reda på det. Inte ett ord av det ryktet var sant men tydligen så var folk tvungna att spekulera och hitta på saker fast jag inte ens fanns i närheten.

Tyvärr fungerade det inte att bo så lång tid på annan ort, inte pga samma orsaker som hemma utan mer att jag inte kom överens med den jag bodde hos, men det halvåret jag bodde där förändrade mig en hel del som människa.

/T

En dag ringde telefonen och en person sa att det fanns en kompis till h*n som var intresserad och ville träffa mig. Han hade gjort slut med sin flickvän och var nyfiken på vem jag var.

Jag bestämde mig att jag skulle träffa denna kille och han följde med mig hem. Han sa att dom gjort slut han och hans flickvän, och jag min dumma idiot fattade inte bättre. Vi hamnade i säng men efter ett tag försökte han få mig till saker som jag inte ville och det hela blev mest en plåga och jag mådde riktigt dåligt efteråt och kan även idag ibland drömma om den hemska upplevelsen.

Någon dag senare ringde telefonen och det var en okänd mansröst som frågade hur mycket jag kostade? Jag la bara på luren och bröt ihop och funderade över vad jag ställt till med. Samma nummer ringde några gånger till under en period men jag svarade aldrig.

Inte nog med allt som hänt så visade sig att han och hans flickvän inte alls hade gjort slut. Det fick jag reda på genom ett samtal mitt i natten. Flickvänen ville träffa mig och prata och jag gick med på det för att jag ville förklara min syn på det hela.

Ryktet spred sig om att vi skulle träffas så det samlades folk för att se vårt "samtal". Det såkallade samtalet blev inte så mycket till samtal. Jag försökte förklara vad han sagt men det slutade med att hon slog till mig, en knytnäve rätt på näsan och sen började hon spotta på mig så då sa jag att jag tänker inte stå här och bli spottad på så vände jag på klacken och gick.

Senare fick jag veta att detta var uppgjort av flickvännen till den killen jag strulade med några månader tidigare. Jag tror inte att själva biten "att försöka få mig att göra saker jag inte ville" var inräknat från hennes sida, men hon ville att jag skulle vara med denna tjejens pojkvän kanske för att hon vågade slå mer och för att mitt rykte skulle bli sämre.

När detta inträffade bestämde jag att jag var tvungen att göra något med mitt liv, även om jag anser att inte den här situationen var mitt fel för jag trodde ju på det han sa, nu fick det vara slut. Men hur skulle jag kunna ändra på det samtidigt som jag bodde kvar i det som redan var så infekterat?

/T