Tankarna snurrade i huvudet på mig, där var jag 17 år och gravid, dock inte med en helt okänd kille men inte heller med någon jag tänkt leva med. Redan från början var han involverad i mina misstankar om min graviditet så jag tror inte att det kom som en chock för honom när det verkligen blev bekräftat.

Så där var vi nu och hur skulle vi gå vidare. Han tyckte många gånger att vi skulle behålla barnet medans jag var mer osäker på den biten. Jag var 17 år gick fortfarande i skolan. Han och jag hade inget förhållande även om ha då ville försöka och flytta ihop men jag tycker att det ska inte vara en andledning till att man lever ihop. Det var ju ingeting som skulle blivit verkligt utan en graviditet.

Efter sömnlösa nätter och mycket gråt kom jag fram till det jobbiga beslutet att inte behålla barnet. Det var inte det lättaste att komma fram till men så blev det.

/T

 

Christy

15 januari 2011 00:19

Hoppas det känns lättare med tiden. Jag vet hur det är att göra abort.

http://christys.bloggplatsen.se

T

15 januari 2011 00:22

Tack idag känns det lättare, det är några år sen men jag fick ett missfall för en planerad graviditet och då påmindes jag om aborten och kände nästan att jag hade fått min chans att bli gravid, men samtidigt vet jag bättre att jag hade ju inte haft någon aning om det första fostret hade klarat sig.
Idag har jag barn så jag blev inte "straffad" för aborten som jag tidigare trott pga missfallet.
Hoppas att det känns lättare för dig idag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blir alldeles förvånad över hur vissa människor beter sig kring sina djur. Det skrivs på Facebook att man har fredagsmys med hunden, "chips och läsk till mig och godisben till," ja vad nu djuret heter eller "frukost med katten, kaffe till mig och...

Idag är det redan söndagen den 20de januari! Tiden den bara rinner iväg. Dagarna rullar på från morgon till kväll men vad gör jag egentligen? Om jag sätter mig ner och reflekterar över dessa dagar som gått sedan jag bloggade sist så har jag egentlige...

Jag vet inte vad som håller på att hända med mig men jag vet att det inte är bra iallafall. Klumpen i magen är där igen  och tankarna bara mal och mal och mal i huvudet på mig. Jag kan inte stänga av, det går bara inte! Det är lättare mitt på dagen...

Jag har i flera år kämpat med att gå ner i vikt och ibland har jag halvlyckats men jag har aldrig gått ner mer än 10 kg och när jag väl gått ner så händer något och jag går upp allt och lite till igen. Det är en evig kamp med mitt inre och jag skul...

Det känns som att något äter upp mig innefrån. Jag har en klump i magen och ett tryck över bröstet samtidigt så mal det förflutna i huvudet på mig om och om igen. Jag blir jagad och kan inte stanna då fångas jag, klumpen i magen bara växer! Varför kä...