Jag vet inte vad som håller på att hända med mig men jag vet att det inte är bra iallafall. Klumpen i magen är där igen  och tankarna bara mal och mal och mal i huvudet på mig. Jag kan inte stänga av, det går bara inte!

Det är lättare mitt på dagen då barnen är vakna och jag har något att göra men så fort det blir en lugn stund så känner jag att tankarna trycker sig på.

Egentligen är det inga speciella tankar utan massa namn från mitt förflutna som bara figurerar i huvudet om och om igen. Klumpen blir större för varje namn som flyger förbi och det blir jobbigt att andas.

Jag känner mig sviken och ensam samtidigt som jag känner att jag har någon form av skyldighet att tacka dom som stod där på min sida i mitt förflutna. Det har gått en massa år och dessa personer kanske inte alls tänker på hur det var då idag då vi alla har gått vidare och blivit vuxna men som jag sa höromdagen dök detta bara plötsligt upp och det verkar inte vilja ge sig. Någonting är det ju som trycker och jag måste försöka göra något för att bli av med det, frågan är bara vad.

Det känns som att jag har massa saker i ryggsäcken som är ouppklarade. Ser jag tillbaka på allt nu så känns det som att jag bara stack, jag smet ifrån det som var jobbigt för mig. Kanske därför jag fortfarande inte trivs när jag väl kommer tillbaka till det jag en gång lämnade!?

/T

Jag har i flera år kämpat med att gå ner i vikt och ibland har jag halvlyckats men jag har aldrig gått ner mer än 10 kg och när jag väl gått ner så händer något och jag går upp allt och lite till igen.

Det är en evig kamp med mitt inre och jag skulle verkligen vilja klara av det men jag har verkligen ingen karaktär och jag tröttnar när det inte går åt det hållet jag vill att det ska gå, vilket resulterar i att jag ger upp.

Ibland önskar jag att man kunde köpa lite karaktär på burk eller så. Då skulle jag hälla i mig det för att sedan kunna stå på mig och hålla fast vid det som jag så många gånger startar, äta rätt.

Det känns som att jag har testat det mesta - soppdieter, viktklubb, GI, tallriksmodell, men jag misslyckas fan jämt! Jag är en misslyckare utan karaktär. Det finns alltid massa orsaker och undanflykter för att äta för mycket.

Det är den stora skillnaden på att sluta röka och gå ner i vikt (slutade röka när jag blev gravid med mitt första barn) cigaretterna behöver man inte, även om det känns så då, men mat måste man ha. Ciggen kan man försöka ge fan i att köpa hem men det fungerar inte med maten för utan mat överlever man inte.

Jag skulle kunna skriva ett super långt inlägg om detta men då blir det så drygt att läsa så detta är något jag kommer att återkomma om, men min fråga är då om det är någon där ute som har lite karaktär att sälja till mig??

/T