Imorse bar det iväg till läkarbesöket och jag försökte hålla mig så lugn som möjligt men jag var nervös. Vi fick träffa en kvinnlig läkare som var hur lugn som helst. Inte alls stressade upp sig över hur situationen såg ut och hon gav även en lugnande effekt på mig.

Det som kommer att göras i mitt fall är tätare blodtrycks kontroller och tätare äggvitekontroller så att dom i tid får tecken om det skulle börja uppstå en havandeskapsförgiftning. Det som också var önskvärt är att jag helst inte går upp alls i vikt och därför har jag fått tid hos en diabetessköterska för att gå igenom min mathållning. Jag har inte diabetes men det var så lång väntetid till en vanlig dietist och dom vill hjälpa mig så snabbt det går pga graviditeten.

Det bästa med detta läkarbesök var ju att vi fick se det lilla knytet som låg och rörde sig där inne och det hon kunde se såg bra ut så nu är det bara att vänta till det stora UL men det känns betydligt bättre nu än vad det har gjort tidigare.

/T

Just nu känns det som att det är kaos i huvudet på mig. Alla känslor och inga känslor. Ångest, rädsla samtidigt som glädje och kärlek. Tomhet samtidigt som det känns fullt. Saknad.

Imorgon är det dags för det första läkarbesöket på specialist gyn pga min barnmorskas oro. Det är väl inför detta besöket det är kaos i huvudet. Jag kan egentligen inte göra så mycket mer än att åka dit och se vad som sägs och sen ta det därifrån men jag kan heller inte styra över kaoset i min hjärna.

Jag skulle egentligen behöva gå och lägga mig i tid då vi ska vara där imorgon bitti men på något vis så känner jag mig ganska uppjagad. Kan det bero på alla känslor och tankar som korsar varandra hela tiden? 

Lite märkligt det där för det kan plötsligt komma in tankar som egentligen inte har med själva situationen att göra heller så egentligen är det inte konstigt att jag blir förvirrad av mig själv.

Nä jag tror inte att jag kan få någon särskild rätsida på detta just nu, jag hoppas bara att jag inte kommer att grubbla hela natten.

/T