Är det så att det är typiskt svenskt att vara avundsjuk? Eller är det inte avundsjuka när grannarna tisslar och tasslar om vad man har för gardiner i fönstret eller för tv på väggen?

Jag har upplevt tävlande mellan olika grannar speciellt kring jul, då ska den ena vara snabbare upp med ljusslingor och stakar än den andra och den som hinner före har enligt den andra inte lika fint.

"Men guuud har han köpt en ny bil igen, den var då inte alls fin"

Han som köpte den gillade antagligen bilen eftersom han köpt den måste då folk klaga på den? Där tror jag att det är ren avundsjuka för att han bytt bil ytterligare en gång.

Jag tycker att det skulle vara så otroligt jobbigt att lägga ner så mycket tid och energi på att hela tiden se efter vad grannarna äger och gör. Uppriktigt sagt skulle jag bli så trött och slut. Ta vara på det du har och njut av det istället.

/T

Jag har börjat blogg just för att kanske ventilera mina tankar och känslor, dela med mig av saker som kanske tynger mig utan att någon behöver veta vem jag är.

Jag fick den här tanken när jag tittade runt på lite olika bloggar och jag blir faktiskt rent av förvånad hur många det är som använder sig av bloggen för att smutskasta jobb, familj och vänner. Människor fläker inte bara ut sitt eget liv utan även andras. Jag kan också skriva om ganska känslosamma saker men det är ofta om mina egna känslor och reflektioner på saker, dessutom är jag anonym.

Finns tyvärr personer i min omgiving som också använder sin blogg för att smutskasta släkt och vänner och det sårar så otroligt mycket när en själv eller ens älskade runtomkring blir pikade på ett otroligt fult sätt via bloggen.

Så varför skapar man en blogg egentligen? För att vara dum och elak via internet, rentav mobba och höja sig själv till skyarna? För mig finns det inget intresse av att läsa sådant och jag vet varför jag började blogga.

/T

"Fetma är ett medicinsk tillstånd av ett överflödigt kroppsfett som har ackumelerats till den grad att det har negativ inverkan på hälsan, lednade till en förkortad livslängd och/eller ökade hälsoproblem"

Wikipedia

Vad gör man åt fetma då? Ja man börjar röra på sig och äta rätt, men om man inte kan det då? Jag menar för oss som inte har någon karaktär? Kanske är det så att i mitt fall så handlar det inte om karaktär utan i mitt fall kanske det handlar om att jag har ätstörningar?

Hur behandlas en person som har ätstörningar i form av anorexi och bulimi? Talar man om för dessa personer att börja ät, eller finns det motsvarande ställen som viktklubb, viktväktarna osv? Sitter inte en ätstörning i hjärnan?

Jag börjar tycka att detta är väldigt jobbigt och jag mår mycket sämre över det än vad jag visar för min omgivning, men samtidigt så kan jag inte sluta trycka fel mat vid fel tidpunkter. Omgivningen tror att det ska vara så j*vla lätt och att jag bara sitter och tycker synd om mig själv men så j*vla enkelt är det inte.

Tänk dig om du snusat eller rökt i flera år, alltså haft ett beteende som du ska bryta, hur lätt är det? Jo det kanske är lätt om man väl bestämt sig och det är det för mig också i ca 4 veckor sen är det kört igen. Har jag inget som går att äta hemma så stoppar jag vad som helst i munnen även om jag kanske inte just är sugen på det, men jag har ett behov att stoppa i mig något.

Detta är ett sjukligt beteende och det blir jag inte av med medhjälp av olika bantingsmetoder. Så hur ska jag gå till väga? Kanske inte har så många år kvar om det fortsätter såhär?

/T

Gott nytt år!

Vill bara tala om att jag inte slutat bloggautan det är mycket runtomkring.

Återkommer!

/T

...och kanske dags för nya löften?

Löften som man egentligen inte håller, inte jag iaf.

Det brukar gå bra första, andra och kanske tredje veckan sen är det kört.

Hur många av er är det som egentligen håller era nyårslöften?

Nu är det snart nytt år då ska jag:

sluta röka,

gå ner 40 kg,

börja röra på mig mer,

spara lite exta pengar,

vara godisfri hela året,

inte käka snabbmat

osv osv

Det där har jag hört så många gånger och jag har även använt mig av det själv några år, men i år då har jag bestämt mig - det blir inte ett enda nyårslöfte!

Har ni egna erfarenheter av dessa nyårslöften kommentera gärna, har ni hållt dom eller lovar ni samma sak varje år?

/T   

"Döden är slutet av livet, en total oåterkallelig avstanning av vitala funktioner i en biologisk organism. I biologin ses det som ett permanent stadium, att allt levande ting förr eller senare dör"

Så beskriver Wikipedia Döden.

Men vad är egentligen döden för oss? Ja det är något naturligt och alla ska vi den vägen vandra och det vet vi, men det gör så otroligt ont när den väl är där och knackar på hos dom som står oss nära.  Det kan i vissa fall vara så fruktanvärt oförstårligt och man vill inte acceptera det som hänt. Med tiden måste man förstå att personen som betydde så otroligt mycket är borta, iaf kroppsligt men i minnet finns dom alltid och även om rädslan för att glömma finns där så vet jag av egen erfarenhet att man inte gör det.

Försök att njuta tillsammans så länge ni kan, en dag kanske det är försent.

/T

Jag funderar hur det har blivit att man som tjej/kille placeras i fack?

Tjejer...

älskar diamanter,

är rädda för kryp,

är bollrädda,

älskar glitter och glamour

kan inte bygga eller meka bilar,

älskar killar med kraftiga magrutor.

osv osv

Killar..

älskar klockor,

kan allt inom bygg och meka med bilar,

bakar inte, städar inte och lagar inte mat,

ska jobba och försörja familjen,

tycker inte att småkryp är obehagliga

osv osv.

Finns det nån statistik på detta!? Det gör mig så förbannad att placeras i tjej och kill fack. Jag är en människa, jag älskar inte diamanter och suktar inte efter killar med stort sexpack på magen och brunbränd kropp, bollrädd är jag inte direkt heller men jag tycker att det kan göra ont att få en boll på näsbenet.

Jag vet män som både städar, tvättar och tycker att småkryp är obahagliga, så när ska detta sluta? Detta "typiskt tjejer" eller "typiskt män".

Kanske borde det göras en stor undersökning i hela Sverige för att se vad som verkligen stämmer och inte stämmer. Eller finns det kanske statistik på sådant? Någon som vet?

/T

Julafton började inte så bra, vilket jag hade påkänn redan innan men sedan när jag viftat bort förmiddagen så blev resten av julafton helt underbar.

Jag slog mig ner i soffan framför tv:n efter att gästerna gått och barnet somnat och insåg att det var första gången i mitt liv en julafton gått så otroligt fort.

Det var nog för att man pysslade i köket, plockade julklappspapper, skruvade ihop julklappar (allt ska man bygga själv idag).

Nu är det nyår nästa och jag sitter fortfarande att funderar på nyårslöftet, men jag kommer att återkomma till det sedan.

Känns iaf mycket bra efter en lyckad jul!

/T