Jag sitter här och ser tillbaka på mina inlägg och minns mina snurriga tonårsår, men vad var det som gjorde att jag betedde mig på det sättet? Jag slutade inte heller, oavsett hur mycket rykten jag fick så kunda jag inte sluta. Den dagen som jag insåg hur illa det var egentligen det var väl när jag fick telefonsamtal där personen undrade hur mycket jag kostade.

Men varför slutade jag inte och hur hamnade jag där redan från början?

Det är säkert frågor som ingen har ett svar på och jag kan säkert leta svar i tid och otid men jag tror inte att jag kommer att hitta några svar.

Tankarna har slagit mig många gånger om det berodde på de övergrepp jag utsattes för som barn. Detta är inget jag skrivit om tidigare men jag hade tänkt att en dag så kommer det komma ett inlägg om det också.

Eller berodde det på en ganska frånvarande far? Vad var det som gjorde att jag sökte sådan bekräftelse? Trodde jag att dom tyckte om mig på något sätt? Det kanske jag trodde eller rättare sagt så tror jag att jag ville tro att dom åtminstånde brydde sig om mig lite.

Även om jag inte vill så kommer jag nog alltid frågan "Varför"? finnas där.

Det enda jag kan säga säkert idag är att jag inte får ångra mitt tidigare liv, för då hade jag inte varit den jag är idag och jag hade inte heller haft min underbara sambo och min älskade son.

/T

 

T

20 januari 2011 22:08

Jag vet hur det är att tänka varför men att inte hitta svaret. Jag vet oxå att man har kommit långt när man inser att man kommer troligen aldrig att få ett svar utan att man får se det som att man är den som man är för att man har den bakgrunden. Jag ser min blogg som en terapi där jag skriver av mej och jag lämnar det där och sedan kan jag se framåt men jag vet inte om du känner så. Jag vet bara att jag tycker att du är en stark och modig människa och jag önskar att du en dag ska få frid och känna dej hel och lycklig på alla plan!
Kramiz

http://ensammalejonmamman.bloggplatsen.se

T

20 januari 2011 22:52

Jo ibland kan jag också se bloggen som terapi och få ur mig saker och ting, samtidigt som jag ibland är lite rädd för att öppna mig för mycket.
Tack så mycket för dina värmande ord.
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blir alldeles förvånad över hur vissa människor beter sig kring sina djur. Det skrivs på Facebook att man har fredagsmys med hunden, "chips och läsk till mig och godisben till," ja vad nu djuret heter eller "frukost med katten, kaffe till mig och...

Idag är det redan söndagen den 20de januari! Tiden den bara rinner iväg. Dagarna rullar på från morgon till kväll men vad gör jag egentligen? Om jag sätter mig ner och reflekterar över dessa dagar som gått sedan jag bloggade sist så har jag egentlige...

Jag vet inte vad som håller på att hända med mig men jag vet att det inte är bra iallafall. Klumpen i magen är där igen  och tankarna bara mal och mal och mal i huvudet på mig. Jag kan inte stänga av, det går bara inte! Det är lättare mitt på dagen...

Jag har i flera år kämpat med att gå ner i vikt och ibland har jag halvlyckats men jag har aldrig gått ner mer än 10 kg och när jag väl gått ner så händer något och jag går upp allt och lite till igen. Det är en evig kamp med mitt inre och jag skul...

Det känns som att något äter upp mig innefrån. Jag har en klump i magen och ett tryck över bröstet samtidigt så mal det förflutna i huvudet på mig om och om igen. Jag blir jagad och kan inte stanna då fångas jag, klumpen i magen bara växer! Varför kä...