Vad menas egentligen med tomma hot?

Hur vet man att hotet är "tomt"? Är det för att man känner personen och tro sig veta att denne inte skulle göra verklighet av dessa hoten?

Den dagen man kanske inte känner personen längre (även fast man kanske tror det) då kanske det redan är försent?

När ska man ta ett tomt hot på allvar?

Om det är någon som har några bra svar eller åsikter om detta kommentera det gärna.

/T

... är något fruktansvärt som tar över människans kropp totalt.

Tittade nyss på tv4 Faktas program: Uppdrag: Missbruk.

Det är ett program där människor med ett skadligt beroende får hjälp att komma ur sitt destruktiva missbruk genom konfrontation med experter och närstående.
Personerna får ett ultimatum av anhöriga och vänner där personen med missbruksproblem får välja att åka på behandling eller mista kontakten med dom nära och kära.

Detta program visar hur verkligheten ser ut för dessa personer som är djupt nere i sina missbruk.

Det ger verkligen en tydlig bild av hur narkotikan påverkar en människa. Hur den suger sig fast vid personen som egentligen är så väl medveten om att han/hon är påväg rätt in i döden men även om denne är så medveten om detta så har drogen ett stadigt fast grepp om kroppen och hans/hennes liv.

Av ganska personliga orsaker blir jag väldigt rörd och medtagen av detta program, men jag tror ändå att det kanske  sätter igång en viss tankeverksamhet hos andra som kanske inte har så personliga orsaker att bli berörd av.

Så därför rekomenderar jag detta program

Torsdagar i tv4 Fakta kl. 22.10 med repris Lördagar 16.55 i samma kanal.

/T

Det har gått ett år sen jag bloggade. Plötsligt idag så kände jag suget av det igen och satte mig ner för att se över mina gamla inlägg och även om det inte var många så var det kul att läsa dom.

Jag kommer inte att lova något såhär tidig - alltså att bloggandet blir av men jag ska göra ett tappert försök och se om jag har något att skriva om.

Återkommer senare, är ett program jag gärna vill se.

/T

Vita flingor faller från himlen.

Det känns mysigt.

Men frågan återstår, får vi en vit jul i år?

/T

Ibland kommer ångesten krypande , det är som när det plötsligt börjar svartna på himlen och man känner trycket. Ångesten över att de personer som man älskar ska försvinna. När den känslan väl lyckats ta sig in innanför huden så är den fruktansvärt svår att bli av med. Jag får nästan panik, oron att jag ensam ska stå kvar här eller att någon som betyder allt för mig försvinner.

Tanken att förlora de som jag älskar mest i världen gör att jag får svårt att andas. Nu är det inte så att jag går och tänker på detta hela dagarna för då skulle jag inte klara av att leva ett normalt liv men ibland kan denna känsla komma över mig och då är det försent att slå bort den för när jag väl börjar känna den så har den lyckats tagit sig in innanför.

/T

Usch vilket tråkigt väder det är idag. Det är alldelese mörkt och grått. Man blir ju så fruktansvärt seg när det är sådant väder.

Förmiddagen har rullat på här och vi har haft lite lunch besök. Just nu väntar vi på ett eftermiddags besök annars så blir det nog inte så mycket mer idag. Eftersom vädret ser ut som det gör så tror jag inte att det blir så mycket utsvängningar. Det är det som är så tråkingt med hösten, denna mörka tid. Usch då!

Visst kan det vara mysigt när man får tända lite värmeljus men kroppen behöver dagsjlus också.

Nu har jag annat för mig!

/T

.... med att baka. Det är så otroligt roligt. Hur kommer sig då detta?

Jo mina syskon har varit på besök och min syster tycker om att baka så vi bakade några gånger under veckan och jag upptäckte hur roligt jag tyckte det var. Förr när jag var yngre så tyckte jag också om att baka men jag tappade det lite på senare dagar men nu har bakgnistan kommit tillbaka igen och det är bara bra så jag hoppas att det håller i sig för i framtiden kan det ju bli ett och annat barnkalas och då är det godare med hembakat än köpt.

Nu på kvällskvisten har jag slängt ihop blåbärs muffins och dom blev jätte bra.

På senaste tiden har det varit lite tomt på bloggfronten och anledningen till det är väl egnetligen att lusten har inte funnits där och jag tycker inte att jag haft något att blogga om. Det låter som att jag har ett jätte tråkigt liv men det har jag inte. Mitt liv är helt underbart och jag njuter varje dag av att få vara med min familj och jag trivs superbra med mitt jobb, det är bara det att vissa saker har jag bestämt mig för att inte dela med mig om här på bloggen.

Jag hoppas iaf att mitt bloggintresse ska komma tillbaka igen för det kan vara ganska trevligt att blogga lite då och då. Fast jag har egentligen inte så stor koll om det verkligen är någon som läser min blogg.

Slut "pladdrat" för ikväll.

God natt.

/T

TYVÄRR!!