Vad är egentligen konsten att leva ihop? Hur får man det att hålla och vara levande livet ut? Finns det personer som verkligen är lika lyckliga som i början efter 30-40 eller kanske 50 år ihop, eller är det bara en vana och rädslan för att vara ensamma som håller ihop dom?

Det är så mycket som spelar in för att man egetligen ska kunna leva ihop för det är ingen dans på rosor alla gånger. Man ska ta hänsyn till varandra samtidigt som man  inte ska anpassa sig helt efter vad den andra vill och inte vill för då känner man sig ju inte hemma i sitt eget hem. Hur gör man då för att hitta en balans och få det att fungera?

Är det så att när två personer möts och flyttar ihop så är dessa personer antingen  passande pusselbitar eller två hörnbitar? Är bitarna formade från början eller formas dom med tiden?

Detta kan man egentligen spekulera i hur länge som helst, alltså konsten att leva ihop. Hur det än är så tror jag att man måste arbeta på förhållandet livet ut om man ska vara lika lycklig för den nykära perioden går ju en vacker dag över till en vardag.

Alla långvariga förhållanden har nog sina speciella knep och en egen liten gnista medans dom som inte klarat av det kanske inte hittat den egna lilla gnistan eller så var det pusselbitar från två olika pussel.

/T