Alla inlägg under januari 2011

Av T - 6 januari 2011 00:25

En person som står mig väldigt nära är påväg in i tonårslivet, vilket skrämmer mig lite för det får mig att tänka tillbaka på hur det var när jag själv var i hans/hennes ålder. För mig är denna person inte så gammal ännu och det gör mig ganska ledsen över mitt egna beteende i den unga ålder.


Har nämt det förut, http://tblogg.bloggagratis.se/2010/12/11/4126590-det-forflotna-kommer-alltid-att-folja-dig/ att jag inte levt så bra alla gånger. Jag har bestämt mig för att jag ska öppna mig och dela med mig av mina erfarenheter och mitt förflutna. Få ur mig det jag bär på och sen kanske lämna det och verkligen se på mig själv för den jag är idag.


Eftersom detta är ganska privat så kommer det ta ett tag innan inlägget kommer upp för jag vill gärna att det ska berättas på rätt sätt. Återkommer..


/T

Av T - 5 januari 2011 22:07

Idag känns det som att jag suckar väldigt tungt.

Egentligen vet jag inte varför och det är inget speciellt som hänt under dagen, jag har faktiskt haft en mysig dag, men det är något som känns tungt.

Kan inte riktigt sätta fingret på det.

*SUCK*



/T

Av T - 5 januari 2011 12:48

Är det så att det är typiskt svenskt att vara avundsjuk? Eller är det inte avundsjuka när grannarna tisslar och tasslar om vad man har för gardiner i fönstret eller för tv på väggen?


Jag har upplevt tävlande mellan olika grannar speciellt kring jul, då ska den ena vara snabbare upp med ljusslingor och stakar än den andra och den som hinner före har enligt den andra inte lika fint.


"Men guuud har han köpt en ny bil igen, den var då inte alls fin"

Han som köpte den gillade antagligen bilen eftersom han köpt den måste då folk klaga på den? Där tror jag att det är ren avundsjuka för att han bytt bil ytterligare en gång.


Jag tycker att det skulle vara så otroligt jobbigt att lägga ner så mycket tid och energi på att hela tiden se efter vad grannarna äger och gör. Uppriktigt sagt skulle jag bli så trött och slut. Ta vara på det du har och njut av det istället.


/T

Av T - 5 januari 2011 10:26

Jag har börjat blogg just för att kanske ventilera mina tankar och känslor, dela med mig av saker som kanske tynger mig utan att någon behöver veta vem jag är.


Jag fick den här tanken när jag tittade runt på lite olika bloggar och jag blir faktiskt rent av förvånad hur många det är som använder sig av bloggen för att smutskasta jobb, familj och vänner. Människor fläker inte bara ut sitt eget liv utan även andras. Jag kan också skriva om ganska känslosamma saker men det är ofta om mina egna känslor och reflektioner på saker, dessutom är jag anonym.


Finns tyvärr personer i min omgiving som också använder sin blogg för att smutskasta släkt och vänner och det sårar så otroligt mycket när en själv eller ens älskade runtomkring blir pikade på ett otroligt fult sätt via bloggen.


Så varför skapar man en blogg egentligen? För att vara dum och elak via internet, rentav mobba och höja sig själv till skyarna? För mig finns det inget intresse av att läsa sådant och jag vet varför jag började blogga.


/T

Av T - 4 januari 2011 00:15

"Fetma är ett medicinsk tillstånd av ett överflödigt kroppsfett som har ackumelerats till den grad att det har negativ inverkan på hälsan, lednade till en förkortad livslängd och/eller ökade hälsoproblem"

Wikipedia


Vad gör man åt fetma då? Ja man börjar röra på sig och äta rätt, men om man inte kan det då? Jag menar för oss som inte har någon karaktär? Kanske är det så att i mitt fall så handlar det inte om karaktär utan i mitt fall kanske det handlar om att jag har ätstörningar?


Hur behandlas en person som har ätstörningar i form av anorexi och bulimi? Talar man om för dessa personer att börja ät, eller finns det motsvarande ställen som viktklubb, viktväktarna osv? Sitter inte en ätstörning i hjärnan?


Jag börjar tycka att detta är väldigt jobbigt och jag mår mycket sämre över det än vad jag visar för min omgivning, men samtidigt så kan jag inte sluta trycka fel mat vid fel tidpunkter. Omgivningen tror att det ska vara så j*vla lätt och att jag bara sitter och tycker synd om mig själv men så j*vla enkelt är det inte.


Tänk dig om du snusat eller rökt i flera år, alltså haft ett beteende som du ska bryta, hur lätt är det? Jo det kanske är lätt om man väl bestämt sig och det är det för mig också i ca 4 veckor sen är det kört igen. Har jag inget som går att äta hemma så stoppar jag vad som helst i munnen även om jag kanske inte just är sugen på det, men jag har ett behov att stoppa i mig något.


Detta är ett sjukligt beteende och det blir jag inte av med medhjälp av olika bantingsmetoder. Så hur ska jag gå till väga? Kanske inte har så många år kvar om det fortsätter såhär?


/T

Av T - 1 januari 2011 17:43

Gott nytt år!

Vill bara tala om att jag inte slutat bloggautan det är mycket runtomkring.

Återkommer!


/T

Ovido - Quiz & Flashcards