Jag sitter här och ser tillbaka på mina inlägg och minns mina snurriga tonårsår, men vad var det som gjorde att jag betedde mig på det sättet? Jag slutade inte heller, oavsett hur mycket rykten jag fick så kunda jag inte sluta. Den dagen som jag insåg hur illa det var egentligen det var väl när jag fick telefonsamtal där personen undrade hur mycket jag kostade.

Men varför slutade jag inte och hur hamnade jag där redan från början?

Det är säkert frågor som ingen har ett svar på och jag kan säkert leta svar i tid och otid men jag tror inte att jag kommer att hitta några svar.

Tankarna har slagit mig många gånger om det berodde på de övergrepp jag utsattes för som barn. Detta är inget jag skrivit om tidigare men jag hade tänkt att en dag så kommer det komma ett inlägg om det också.

Eller berodde det på en ganska frånvarande far? Vad var det som gjorde att jag sökte sådan bekräftelse? Trodde jag att dom tyckte om mig på något sätt? Det kanske jag trodde eller rättare sagt så tror jag att jag ville tro att dom åtminstånde brydde sig om mig lite.

Även om jag inte vill så kommer jag nog alltid frågan "Varför"? finnas där.

Det enda jag kan säga säkert idag är att jag inte får ångra mitt tidigare liv, för då hade jag inte varit den jag är idag och jag hade inte heller haft min underbara sambo och min älskade son.

/T