.... med den som jag då kallade min pojkvän, men livet fortsatte normalt iallafall, om jag nu ens kan kalla att mitt liv var normalt.

Det gick väl en tid där det var en hel del festande, fredag och lördag vissa helger och vi hade inte alls svårt att få tag i alkohol. Med festandet återkom dessa killar. Det hände tillochmed att det var fler samtidigt.

Med tanke på mitt beteende så började ryktet att gå. Vissa helger sas det att jag legat med killar som jag inte hade gjort. Jag brydde mig kanske innerst inne om dessa rykten men utåt sätt så struntade jag i det och jag gjorde inget speciellt för att ändra mitt beteende heller.

Det kom in en till kille i mitt liv som kallades min pojkvän men det var likadant där, jag kunde inte låta bli att efter några månader "lägga mig på rygg igen".  Det låter så fruktansvärt hemskt att säga så men tyvärr det är så den hemska sanningen var och såhär i efterhand så måste det hela ha handlat om bekräftelse, jag trodde kanske att det fanns ett intresse från killarnas sida, men som jag tidigare nämt så var jag väl bara lätt byte för deras behov eftersom jag vet att jag var inte den enda.

Idag vet jag något jag egentligen visste redan då, att jag har sårat många personer och alla har inte varit betydelselösa för mig även om det kanske har verkat så.  Genom mitt betende har mina närmsta vänner också fått utstå en hel del.

/T