.... den punkten att jag mådde så dåligt och ropade på hjälp så vågade jag inte öppna mig och prata om mina känslor så därför fortsatte det.

Nu gick det snäppet längre, jag träffade en kille som redan hade en tjej. Jag gick aldrig hela vägen med honom men det räckte det jag gjorde för att såra henne och det fick jag veta. Det var nog den första smällen jag fick av någon, men jag tyckte att jag förtjänade det. Jag hade ju "strulat" med hennes pojkvän så jag tyckte att jag förtjänade att bli slagen så däför gjorde jag inte så mycket åt det. Den gången blev jag "bara" slagen med en handflata, men det visade sen att hämden skulle komma på ett värre sätt.

Jag blev nog ganska tagen av händelsen och nu egentligen borde jag ha tagit chansen att ändra mitt beteende men jag vet inte varför jag inte gjorde det och jag minns egentligen inte heller vad jag tänkte. 

Mitt liv fortsatte som det gjort tidigare ett tag till, dock "strulade" jag inte med andras killar och jag hade ingen som kallades för min pojkvän heller utan jag höll mig till singelkillar, tills den dagen när det kom en händelse som förändrade mitt liv.

/T