Tankarna snurrade i huvudet på mig, där var jag 17 år och gravid, dock inte med en helt okänd kille men inte heller med någon jag tänkt leva med. Redan från början var han involverad i mina misstankar om min graviditet så jag tror inte att det kom som en chock för honom när det verkligen blev bekräftat.

Så där var vi nu och hur skulle vi gå vidare. Han tyckte många gånger att vi skulle behålla barnet medans jag var mer osäker på den biten. Jag var 17 år gick fortfarande i skolan. Han och jag hade inget förhållande även om ha då ville försöka och flytta ihop men jag tycker att det ska inte vara en andledning till att man lever ihop. Det var ju ingeting som skulle blivit verkligt utan en graviditet.

Efter sömnlösa nätter och mycket gråt kom jag fram till det jobbiga beslutet att inte behålla barnet. Det var inte det lättaste att komma fram till men så blev det.

/T

Även om jag hade ändrat mitt  beteende så betydde inte det att mitt sexliv slutade, bara det att den här gången tog jag det lugnare och höll mig till samma, bytte inte partner fredag, lördag varje helg och alla som ville "komma till" fick absolut inte göra det.

En dag upptäckte jag att det inte var som det skulle med min kropp så jag köpte ett graviditetstest som visade negativt och jag blev mycket fundersam över vad det var som var fel. En kväll fick jag så ont i magen att jag åkte in till akuten. Där tog dom mig till gyn som också gjorde ett graviditetstest, även det visade negativt men för att inte missa något så gjordes ett VUL (vaginalt ultrajlud). Läkaren påstod att mensen var påväg pga en hinna som var tjockare än den brukar och jag fick se alltihop. Åkte hem igen och trodde att det kanske var därför jag fick extra ont pga mensen är påväg.

Någon vecka till gick och inget hände så jag tog kontakt med en privat gynekolog och berättade hela situationen som gjorde ett graviditetstest och även han undersökte mig och det visade sig att jag var gravid. Tydligen så var det fostersäcken eller vad han kallade det som jag sett på det tidigare VUL.

Det kom som en våg och bara sköljde över mig. Jag trodde iallafall att man som läkare skulle kunna se sådant på en gynavdelning på ett lasarett, eller förlitade hon sig på att graviditetstestet visade negativt?

Nu skulle det börja en lång process med diskussioner,funderingar och beslut.

/T

Eftersom det inte fungerade att bo kvar hos släktingar så hade jag inte så mycket till val än att åka hem igen, men jag tänkte göra det med huvuet högt och visa att jag hade förändrats.

Väl hemma tror jag att det var många som reagerade på att jag plötsligt var tillbaka och jag tror att det var en del som funderade vad jag hade gjort och varför jag åkt och kommit tillbaka.

Jag minns inte riktigt vad som hände när jag väl var tillbaka mer än att det märktes att folk funderade. Hade då bara ett halvår kvar tills högstadiet var över och det var dags för nya möjligheter.

Under min tid på den nya orten träffade jag många trevliga människor och jag trivdes väldigt bra, så jag bestämde mig för att hälsa på så ofta jag kunde. Ju mer jag hälsade på ju mer kände jag att där ville jag en dag bo.

/T