Jag sitter och tittar på filmen "Välkommen till familjen" som visas nu på tv 3. För er som inte har sett den handlar den om en kvinna som ska fira jul med sin pojkväns familj för första gången och den här familjen har lite svårt att acceptera henne, vilket hon känner av och blir nervös, vilket inte gör situationen bättre.

Den här filmen fick mig att tänka på min egna situation. Nu ser inte min situation alls ut som den gör i filmen, men den påminner mig om att det inte alltid är så lätt att bli accepterad.

Många gånger är det lätt att dömma en person man inte känner. Det har jag varit med om och av egen erfarenhet vet jag att man blir mer osäker och tillbakadragen som person om man redan är dömd att "misslyckas".

Det blev iaf jag. Jag höll mig nog undan och jag visade inte så mycket intresse alla gånger eftersom det kändes som att några av dom redan bestämt att dom inte skulle gilla mig.

Idag ganska många år senare känner jag fortfarande inte vissa av dessa personer, vilket kan göra mig väldigt ledesen många gånger samtidigt som jag försöker intala mig själv att det är faktiskt inte bara mitt fel. Ibland funderar jag bara på hur det kunde sett ut om jag blivit accepetrad från början eller om de visat intresse av att verkligen lära känna mig.

/T

Jag uppskattar när folk i min omgivning är ärliga och raka mot mig, men hur ärlig ska man egentligen vara? Jag vill att folk säger vad dom tycker och tänker till mig men man behöver inte säga det på ett elakt sätt.

Eftersom jag vill att min omgivning ska vara öppna och raka mot mig så försöker jag också vara en rak och ärlig person. Behandla andra så som du själv vill bli behandlad heter detju.

Har ibland hamnat i situationer där det känns som att jag kanske skulle varit tyst, men samtidigt kommer någon till mig för att fråga om råd, då måste jag ju säga vad jag tycker och tänker eller hur jag ser på saken för skulle jag inte göra det då är jag ju inte ärlig samtidigt som det ger en fel bild till personen som frågade om råd.

Ja det här kan man spekulera i hur länge som helst, men man ska nog tänka till hur man själv hade velat ha det innan man säger något.

/T

Den filmen gick på tv igår kväll. Jag har sett den tidigare och äger den på dvd.

Det är en film jag starkt rekomenderar för alla romantiker. Historien är så underbar, jag har gråtit till denna film många gånger.

Se den!

Återkommer med bloggandet senare idag!

Nu är jag där igen, musik har fått känslor och tankar att blomma upp. (som i ett tidigare inlägg http://tblogg.bloggagratis.se/2010/12/11/4126590-det-forflotna-kommer-alltid-att-folja-dig/)

Tänk vad musik kan påverka en på olika sätt beroende på vilken musik man lyssnar på och vad man har för minnen till den. Alla möjliga känslor kan komma upp i samband med att man hör ett visst musikstycke - saknad, ilska, skratt, gråt, ja jag tror att alla möjliga känslor dyker upp.

Idag framkallade musiken saknaden av några vänner som man av olika andledningar inte talar med och ser så ofta. Det kan göra väldigt ont. Avståndet geografiskt sätt har sin betydelse men det har jag valt själv och är väl medveten om det, men det betyder inte att jag inte saknar.

Sen finns det en annan sida av saknaden. Saknaden av dom som man ofrivilligt har hamnat på olika nivå i livet, man har helt enkelt vuxit ifrån varandra - vilket är väldigt naturligt men man kan ibland känna saknaden av det vi en gång hade, speciellt när man lyssnar på musik som framkallar minnen.

Livet går vidare och så är det. Tänk vad musiken kan påverka.

/T

Idag är det torsdag och dags för programmet Uppdrag: Missbruk på tv4 Fakta kl. 22.20

Jag skrev ett inlägg om det tidigare.

http://tblogg.bloggagratis.se/2010/12/09/4114986-droger/

Ett program som är väldigt intressant och som jag rekomenderar.

/T

Idag är jag så otroligt trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag vet heller inte vad det beror på. Somnade sittandes i fotöljen mitt på dagen idag. Kanske jag börjar bli förkyld eller har någon form av infektion i kroppen?

Neeej inte nu så nära jul, det är ju en del att pyssla med.

Har nu Sverige blivit ett land där vi ska gå och vara oroliga på våra gator?

Nyheterna är på och det sägs att det planeras nya attacker i Europa och USA under jul- och nyår - att Stockholm bara var början.

Vi som är ute på gatorna kommer att ha svårt att skydda oss mot detta eftersom vi har ingen koll på vad mannen/kvinnan på andra sidan gatan har innanför jackan.

Hela situationen gör mig ganska upprörd gällande mannen i lördags, här har han bott och Sverige har säkert tagit emot honom med öppna armar och vad får vi? Är detta tacken för att vi släppte in honom i vårt land?

Läste en artikel på hd.se igår.

http://hd.se/helsingborg/2010/12/14/muslimer-ordnar-demonstration-mot/

Där han berättar hur han i sitt hemland sett bilar sprängas, människor lemlästas, är det så vi kommer att ha det i vårat Sverige om några år?

/T