Jag sitter och tittar på filmen "Välkommen till familjen" som visas nu på tv 3. För er som inte har sett den handlar den om en kvinna som ska fira jul med sin pojkväns familj för första gången och den här familjen har lite svårt att acceptera henne, vilket hon känner av och blir nervös, vilket inte gör situationen bättre.

Den här filmen fick mig att tänka på min egna situation. Nu ser inte min situation alls ut som den gör i filmen, men den påminner mig om att det inte alltid är så lätt att bli accepterad.

Många gånger är det lätt att dömma en person man inte känner. Det har jag varit med om och av egen erfarenhet vet jag att man blir mer osäker och tillbakadragen som person om man redan är dömd att "misslyckas".

Det blev iaf jag. Jag höll mig nog undan och jag visade inte så mycket intresse alla gånger eftersom det kändes som att några av dom redan bestämt att dom inte skulle gilla mig.

Idag ganska många år senare känner jag fortfarande inte vissa av dessa personer, vilket kan göra mig väldigt ledesen många gånger samtidigt som jag försöker intala mig själv att det är faktiskt inte bara mitt fel. Ibland funderar jag bara på hur det kunde sett ut om jag blivit accepetrad från början eller om de visat intresse av att verkligen lära känna mig.

/T

 

T

20 december 2010 23:31

Tänk istället att de är de som förlorar som inte känner dej för jag tycker att du verkar vara en kanon-person och om inte de är beredda att ge dej en chans då är det deras val och deras förlust!
Kramiz

http://ensammalejonmamman.bloggplatsen.se

T

21 december 2010 10:06

Tack så mycket för dom fina orden! =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blir alldeles förvånad över hur vissa människor beter sig kring sina djur. Det skrivs på Facebook att man har fredagsmys med hunden, "chips och läsk till mig och godisben till," ja vad nu djuret heter eller "frukost med katten, kaffe till mig och...

Idag är det redan söndagen den 20de januari! Tiden den bara rinner iväg. Dagarna rullar på från morgon till kväll men vad gör jag egentligen? Om jag sätter mig ner och reflekterar över dessa dagar som gått sedan jag bloggade sist så har jag egentlige...

Jag vet inte vad som håller på att hända med mig men jag vet att det inte är bra iallafall. Klumpen i magen är där igen  och tankarna bara mal och mal och mal i huvudet på mig. Jag kan inte stänga av, det går bara inte! Det är lättare mitt på dagen...

Jag har i flera år kämpat med att gå ner i vikt och ibland har jag halvlyckats men jag har aldrig gått ner mer än 10 kg och när jag väl gått ner så händer något och jag går upp allt och lite till igen. Det är en evig kamp med mitt inre och jag skul...

Det känns som att något äter upp mig innefrån. Jag har en klump i magen och ett tryck över bröstet samtidigt så mal det förflutna i huvudet på mig om och om igen. Jag blir jagad och kan inte stanna då fångas jag, klumpen i magen bara växer! Varför kä...