I vissa yrken så skriks det efter karlar eftersom det är så kvinnodominerat och i många fall så lockas det med lite högre lön än kvinnorna. Det är väl egentligen inte bara där männen har högre lön för om jag har fattat det rätt så har dom det i många yrken.

Tanken har då slagit mig att egentligen är det ju vi kvinnor som egentligen bör ha högre lön. Inte för att vi är bättre utan för att det är dyrare för oss att leva.

då tänker säkert nån av er: "Det är bara för att ni är så duktiga på att göra er av med pengar."

Vi säger att en man och en kvinna har exakt samma utgifter på boende, mat, bil, bensin, försäkringar, byxor, strumpor, tröjor, skor, men nu börjar det skilja sig när vi t ex kommer till underkläder, trosor och kalsonger kan vi köpa för samma summa men en kvinna behöver en BH (kanske inte alla, men för vissa är det ett måste, och då menar jag inte ett val utan ett måste för att t ex inte förstöra ryggen), vilket en man inte behöver.

Kvinnan måste lägga ut pengar på bindor/tamponger en gång varje månad.

I samband med mens kan vissa kvinnor få otroligt ont och kanske behöver äta smärtstillande varje månad. Man kan tillochmed bli svälld så man kanske behöver ha extra byxor som inte spänner åt vid magen. Godissuget kan bli enormt under mensperioden och godis är inte billigt.

Preventivmedel, kanske tillochmed kondom för det är inte alla män som har det i fickan.

När vi kommer till att vara föräldraledig (beräknas ju på inkomsten) den första tiden och man kanske ammar och har otroligt mkt mjölk så man måste kosta på sig mjölkuppsamlare, amningsinlägg, sårsalva för såriga bröstvårtor osv.

Förstår ni vart jag vill komma? Det är dyrare att vara kvinna och det beror inte på våra shoppingvanor som det sägs.

/T

Idag är det den 13 december 2010 alltså Lucia. Har det blvit att Lucia inte firas på samma sätt som för eller är det för att man inte är ung längre och mitt barn är ännu inte så gammal att det är Luciafirande i skola.

Satt nyss och tittade på Luciatåg på svt men jag fick inte samma myskänsla som det varit förut. Kanske blir bättre senare när tomtarna tittat fram ur sin kartong.

Ha en trevlig Lucia!

Jag slank in på detta ämnet i ett annat inlägg jag gjorde (Det förflutna kommer alltid att följa dig) men eftersom det inte var det själva inlägget handlade om så sa jag att jag skulle återkomma till just detta.

Finns det några regler om hur vi bör leva? Ja det måste det ju faktiskt göra eftersom det finns lagar att följa och dom bör vi ju följa eller har jag fel?

Om man bortser från lagarna då? Hur bör vi leva? Ja en som kanske är kristen skulle nog säga läs biblen och följ dess regler så lever du som du bör.

Vi bortser öven från den biten, biblen, koranen osv osv hur bör man leva då?

Jag har upptäckt att många är rädda för att vara annorlunda och tyvärr så tror jag att det hämmar dessa människor att leva som dom verkligen vill. Många dömmer saker som kanske för dom inte är normala.

* Swinging (deltagande i sexuella aktiviteter där fler än en partner är inblandade) är ett exempel som kanske döms ut av många.

* Förhållanden där kvinnan jobbar och inte mannen, ytterligare ett exempel som människor kan höja på ögonbrynen för.

* Att ha sina barn hemma längre istället för på dagis så tidigt som möjligt.

* Om man gör bort sig lite för mkt ute på krogen så ska man skämmas minst ett år.

Det finns säkert hur många mer exempel som helst man kan ta upp.

Så hur bör vi leva? Ska alla lämna på dagis så tidigt som möjligt? Ska mannen jobba och inte kvinnan? Ska man inte kunna få göra bort sig någon gång då och då?

Är det Sverige som är såhär eller är det lika i andra länder?

Har ni någon fundering över hur man bör leva?

/T

Tittade runt lite på nätet och "stötte" på en rosa julgran. Den var rätt läcker men ändå inte, den hade säkert varit finare opyntad (som jag sett i affären).

Nu kommer det så mycket nya grejer som granar i alla olika färger. det är säkert jätte häftigt men blir det samma känsla när man sitter där på julafton med en blå gran?

Det ultimata är ju en riktig gran som doftar gott men heller inte barrar, men det blir en oäkta gran i vårt hem den här julen men jag tänker hålla mig till den traditonella gröna färgen. Det kanske är tråkigt?

/T

Mina tankar går idag till olika förhållanden och familjer med barn och barnens respektive. Hur långt får egentligen en respektive gå för att nässla sig in i sin sambo/frus/pojk-/flickväns familj?

Det finns dom som lyckas nässla sig in i familjer och splittra dom. Varför gör man det? Är det för att man är avundsjuk på att den man lever med har en bättre familj än en själv eller är det kanske bara känslan av att ha den makten att lyckas splittra familjer?

De finns de som klampar in i sin respektives familj och tar plats och säger "hör mig, se mig, jag finns" Fjäskar och manipulerar till sig en plats och visar en sida av sig själva som inte finns. Vad är syftet med det? Gör man det för att man har dåligt självförtroende och söker bekräftelse?

Hur jag än vrider och vänder på detta så kommer jag nog inte kunna förstå. Ni  kanske har några svar? Eller kanske har ni erfarenhet av att någon utifrån kommit och nässlat sig in i er familj? Skriv gärna och berätta!

/T

Vare sig man vill eller inte så kommer det förflutna alltid att finnas där. Kanske lite svagare för vissa och en aningen starkare för andra.

Det förflutna har gjort dig till den du är idag. Även om man många gånger (kanske för många gånger) inte levt som man bör så ska man inte ångra det förflutna.

Fast egentligen finns det något sätt som man bör leva på, men det hör inte hit utan det får vi ta i ett annat inlägg.

Tillbaka till ämnet jag började med.

Mitt förflutna - det är väl egentligen ingen vacker syn men det har gjort mig till den jag är idag. Jag har många gånger tittat tillbaka i mitt liv och funderat många timmar på varför jag gjorde si och inte gjorde så. Jag har i mitt förflutna sårat många människor inklusive mig själv. Vissa dagar har jag ångrat, ångrat och åter ångrat hur jag levde mitt liv då, men det fick inte mig att må bättre över mitt förflutna. Jag fick helt enkelt acceptera att det förflutna är och finns där - inget man kan göra ogjort. Däremot kan jag fortfarande känna mig ledsen för att jag sårade andra genom mitt beteende.

Anledningen att det förflutna knackade på idag var att jag satt och lyssnade på musik och det dök upp en låt från det förflutna och allt slog bara tillbaka som en blixt från klar himmel.

Jag har lärt mig att leva med att det finns en "ryggsäck" som alltid kommer att hänga där, med innehåll från gårdagen. Ibland snubblar man och det som ligger i botten på väskan kommer upp till ytan....

/T

Precis som rubriken så undrar jag om man tar en man mer på allvar än vad man tar en kvinna på allvar? Det kanske beror på vad det gäller och i vilka situationer?

Har ni någon gång känt att ni inte blivit tagna på allvar? Själv tycker jag att det dyker upp olika situationer ganska ofta där jag inte blir tagen på allvar, då i dessa situationer funderar jag om det hade gått bättre om det var en man som la fram samma sak.

Äsch det känns mest som svammel men jag har iaf upplev att det kan vara så i vissa situationer, att männen tas mer på allvar eller är det kanske ålder?

/T

...och läser min blogg.

Folk klickar sig kanske in på min sida men inte "stannar" kvar och läser. Kan inte den som läser ett inlägg bara göra ett litet avtryck i gästboken eller i kommentar fältet? Skulle vara intressant att se, även om jag inte kommer att sluta bara för att ingen läser.  

/T