Jag älskar mina föräldrar så mycket man bara kan och jag har haft turen att få underbart trevliga svärföräldrar men vad hände när vi fick barn?

Jag har hört "att få barn är väldigt speciellt men att få barnbarn är ännu mer speciellt" och då tycker jag som mamma att borde då inte mor-/farföräldrar ställa sig lite bakom oss föräldrar då?

Jag vet att dom bryr sig om sitt barnbarn och älskar honom men för det betyder det inte att han ska få göra precis som han vill och att vi föräldrar nästan blir dumförklarade när vi har regler - "Han är ju bara ett barn" har vi fått höra några gånger. Det gör mig så frustrerad, bara för att han är ett barn betyder det inte att det är okej att ligga på köksbordet, kasta mat åt alla håll för att man inte får som man vill, slåss osv osv.

Om barnen inte får lära sig från början när ska dom då lära sig? Det låter kanske som att jag är jätte hård, vilket jag inte är men jag tycker att vissa regler tror jag bara att vårt barn mår bra av.

Vårt barn kommer lätt kunna söka sympati hos mor/farföräldrar. Ett exempel är när vår lille passade på att rita på köksväggen, talade vi klart och tydligt om för honom att man inte får rita på väggen och han förstod verkligen att han gjort fel. När vi sen talar om detta för en av mor/farföräldern och vårt barn visar så får han till svar: "Ja men hur skulle du kunna veta att du inte får rita där"

Grrrhaa jag kände hur jag kokade. Kunde denne inte bara ha gett svaret: "Blev mamma & pappa arga då? Man får ju faktiskt inte rita på väggen"

Vart tror ni vårt barn kommer att vända sig och söka sympati någonstans? Ska det vara så, att oftast sägs det tvärtemot vad vi som föräldrar har sagt. Blir det inte förvirrande för barnen? Någon annan som har liknande upplevelser? Eller någon som har barnbarn själv och kanske inte tänkte på detta?

/T

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blir alldeles förvånad över hur vissa människor beter sig kring sina djur. Det skrivs på Facebook att man har fredagsmys med hunden, "chips och läsk till mig och godisben till," ja vad nu djuret heter eller "frukost med katten, kaffe till mig och...

Idag är det redan söndagen den 20de januari! Tiden den bara rinner iväg. Dagarna rullar på från morgon till kväll men vad gör jag egentligen? Om jag sätter mig ner och reflekterar över dessa dagar som gått sedan jag bloggade sist så har jag egentlige...

Jag vet inte vad som håller på att hända med mig men jag vet att det inte är bra iallafall. Klumpen i magen är där igen  och tankarna bara mal och mal och mal i huvudet på mig. Jag kan inte stänga av, det går bara inte! Det är lättare mitt på dagen...

Jag har i flera år kämpat med att gå ner i vikt och ibland har jag halvlyckats men jag har aldrig gått ner mer än 10 kg och när jag väl gått ner så händer något och jag går upp allt och lite till igen. Det är en evig kamp med mitt inre och jag skul...

Det känns som att något äter upp mig innefrån. Jag har en klump i magen och ett tryck över bröstet samtidigt så mal det förflutna i huvudet på mig om och om igen. Jag blir jagad och kan inte stanna då fångas jag, klumpen i magen bara växer! Varför kä...