Jag var iväg på mötet med företagshälsan, jag ska även ta kontakt med min vårdcentral för att ta reda på om min trötthet inte beror på min fysiska hälsa.

Det där mötet tog kål på mig eftersom jag fick verkligen tänka efter och sätta ord på hur jag känner och inte känner. Det gick inte många minuter innan jag började gråta, vilket det känns som att jag gör jämt och för minsta lilla nuförtiden.

Vart har "jag" tagit vägen? Jag som alltid var den som var sprallig och glad, jag var inte rädd för att göra bort mig och jag skrattade mycket. Den "jag" är som bortblåst. Just nu är jag bara deprimerad och gråter mycket. Jag skrattar inte lika mycket och blir mest irriterad över småsaker.

Jag försöker att inte visa mitt barn hur jag mår och han kan få mig att le och skratta, men så fort han somnat så är det som att man släpper ur luften ur en ballong, jag blir deprimerad och känner att allt är tungt och meningslöst samtidigt som tårarna bränner bakom ögonlocken.

Det gör så ont att det ska behöva vara såhär, det gör så ont när jag vet att den där roliga, glada, spralliga, positiva "jag" borde finnas där men är borta.

Vart är jag?

/T

Idag känns allt tungt och hopplöst. Det känns som att jag går runt i en bubbla och bara är trött. Tur att solen skiner så att vi lyckats ta oss ut i dag för lite frisk luft. Jag måste ju hålla skenet upp inför mitt barn.

Senare idag har jag en tid på företagshälsan vilket kanske är jätte bra men just nu gruvar jag mig bara för att gå dit. Det är ju jag själv som kontaktat dom men det är för att jag har kommit till en punkt i livet där jag måste ta tag i saker och ting.

Jag saknar att vara lycklig.

Kanske vore bra att träffa någon som jag känner att jag kan öppna mig för och inte nån j*vla kurator som lägger huvudet på sne och säger: "Nämen vad synd om dig"

Det var det svaret jag fick när jag för första gången öppnade mig för en kurator eller var hon tillochmed psykolog, om det jag utsattes för som 8-åring. (Skrivit i tidigare inlägg)

Inte nog med det så tror jag att jag har nån form av infetion i kroppen, förkylningsvirus kan ju också vara det som gör att allt känns extra tungt.

/T