Ska det behöva vara såhär i Sverige 2011? En person som står mig väldigt när har under lång tid blivit mycket illa behandlad av  arbetsförmedlingen.

Det är precis som att denna person har blivit arbetsförmedlingens hackkyckling.

Det sista nu som inträffade var att h*n placerades ut på en praktik med psykiskt funktionshindrade människor. (Det är inget fel med att vara psyiskt funktionshindrad för jag jobbar med det själv.) Arbetsförmedlingen ansåg att här får man iaf komma ut i det sociala men frågan är vart är den sociala biten när man inte ens kan kommunicera vettigt? Man är inte psykiskt funktionshindrad för att man är långtids arbetslös.

Denne personen tog upp detta med arbetsförmedlingen och talade om att där kommer man bara att må dåligt, där vill man inte tillbringa 40 timmar i veckan när det ändå inte ger något. Då funderar arbetsförmedlingen vad h*n har emot psykiskt förståndhandikappade.

Det slutade med att denna person inte ville göra detta utan hitta något annat, då sa arbetsförmedlingen nej och utförsäkrade denna person så att h*n inte får en krona på fickan. Hur nedtryckande är inte det? Höjer det en persons självkänsla? Nej det tror jag absolut inte att det gör, eller rättare sagt jag vet att det inte gör det eftersom jag ser hur dåligt denna person mår.

Ingen socialhjälp får h*n inte heller eftersom dom tycker att sambon kan försörja. Är det så det ska vara? Ska man bara bli kastad ut på gatan och inte ha en krona på fickan? Det är så det ser ut i Sverige 2011, så upptagna att skänka pengar till höger och vänster samt rädda alla världens personer utan dom som redan finns här och behöver hjälp!

/T