Ja igår var det måndag och det var dags för vägning. Vågen visade minus men inte alls några höga siffror, -0,1 kg. Jag borde vara nöjd över det eftersom att det går neråt iallafall men samtidigt så känner jag mig otroligt besviken pga att jag faktiskt tycker att denna vecka gått bra med mat och hemmaträning.

Som jag tidigare nämnt så ska jag inte haka upp mig alldeles för mycket på detta och vem vet jag kanske kan banta hur mycket som helst utan att gå ner eftersom kroppen kanske sätter sig på tvären när jag inte mår bra.

Jag har fuskat ordentlig idag med semla och ingen ordentlig lunch men imorgon är det åter till det vanliga kaloriintaget som gäller.  Jag hoppas att det någon gång i framtiden kommer att ge ett resultat.

/T

Idag har jag gjort det, jag har kontaktat företagshälsan för att se om jag kanske kan få någon form av hjälp där.

Jag har tidigare skrivit om hur allt har varit tungt runtomkring mig och jag känner nu att jag behöver ta tag i det och få hjälp. Det blev som en varningsklocka när jag pratade med andra som "gått in i väggen" när jag insåg att mycket av det dom berättade kända jag igen mig själv i.

Just nu vet jag inte om företagshälsan är det rätta för mig men jag disskuterade det hela med min chef som tyckte att jag skulle börja där, så nu har jag fått en tid där jag ska prata med en person som ska bedömma om dom kan hjälpa mig, annars får jag söka mig vidare.

Jag känner mig så tung i kroppen och tom i huvudet. Igårkväll så somnade jag kring 20.00 tiden så jag sov ca 11 timmar inatt men jag känner mig så trött fortfarande. Känns lite som att jag ibland går runt i en liten bubbla.

Men som sagt så har jag tagit ett steg i rätt riktning och jag hoppas att det ska blir något bra utav det.

/T

Usch idag har jag upplevt något som skar i mammahjärtat. För första gången så blev min skrutt ledsen och ville följa med hem när jag lämnade på dagis.

Det var hemskt jobbigt att gå därifrån och veta att jag lämnar mitt barn som är ledsen. Jag får trösta mig med att det sägs att det brukar gå över.

Det gör inte bara ont i hjärtat av att lämna utan det gör fortfarande ont eftersom att jag sitter här hemma och vet egentligen inte om han har blivit glad igen.

Denna förmiddag kommer att vara jobbig!

/T