Det är så jobbigt att leva när det kommer känslor man inte kan styra över. Framförallt dessa irritations känslor som egentligen bara är så onödiga i vissa fall.

Vi är olika individer och vi reagerar olika på olika saker samtidigt som man ska försöka förstå varför en annan reagerar så när man själv inte gör det.

Det är ju även dessa känslor som kan ställa till det i en relation, vänskaps- som kärleksrelation, barn- och föräldarelationer, arbetskamratsrelationer. Hur gör man egentligen för att förhindra detta? Kanske inte själva känslorna men själva förståendet eller inte förståendet hos den som inte förstår.

Jag hamnar ofta i den situationen där jag kanske missförstår min partner alldeles för ofta, vilket leder till att jag blir irriterad för att jag tolkar min partner på ett sätt som han kanske egentligen inte menar.

Hur gör jag för att kunna tolka hans känslor rätt eller kanske styra mina egna rättare sagt? Jag vet att jag älskar honom och vill leva resten av mitt liv med honom men mina misstolkningar och irritationer kanske förstör något underbart fint.

Jag skulle nog tröttna på att leva med mig själv och alla mina känslor, det är ett under att någon ens klarar av mig och mina känslor.

/T

Jag har nu uppdaterat min bloggadress och fick inte behålla mitt orginalnamn om jag skulle byta till bloggplatsen som adress så därför har jag nu en ny :

http://tsblogg.bloggplatsen.se men det ska kunna att komma in via min gamla också!

/T

Jag tycker faktiskt att jag har varit otroligt duktig denna vecka med att sköta mat och träning (i den fart som passar mig), jag hoppas verkligen att det kommer att ge resultat.

Jag är lite orolig att det inte ska ge det resultatet jag vill när det är dags att väga mig. Jag har hela veckan hållt mig under gränsen för mitt "lagliga" kaloriintag och jag har dessutom gjort hemma träning 20 minuter om dagen med undantag häromdagen när jag gjorde 25 min mitt på dagen och 20 minuter på kvällen (45min totalt) och igår när jag gjorde en uppvärmining på 20 min och sen den vanliga styrkan 22 min. Jag tycker själv att jag har varit otroligt duktig för att vara jag och det är inte lätt men jag biter ihop och försöker.

Det jobbiga i detta är att jag verkligen kämpar och hoppas då på att få se ett resultat, för skulle jag inte se ett resultat kommer jag säkert blir ganska deprimerad om jag känner mig själv rätt, men jag får bita ihop och fortsätta kämpa för att inte trilla tillbaka i det gamla igen.

Som sagt så vill man ju att kilona bara ska rasa av en men jag har ju inte byggt upp denna feta kropp på bara en dag heller.

/T