Är det här man ska öppna sig - här på bloggen? Ska man öppna sig och dela med sig av sina innersta tankar? Gräva djupt in i själen och dra fram det som gör en mest sårbar och det som gör så fruktansvärt ont att så fort man tänker tanken så hugger det i hjärtat?

Tänk om man blir dömd - varför gjorde du inte si eller varför gjorde du inte så?

Tänk vad du kan ha orsakat andra smärta eller det där är väl ingenting det finns dom som varit med om värre.

Rädslan för att gå in och gräva i det där innersta och det djupaste är stark, otroligt stark. Samtidigt så vill jag dela med mig av dessa tankar och känslor för att kanske en gång för alla få ur mig det.

Kanske är det så att detta inte finns så långt in egentligen, det kanske räcker att skrapa lite på ytan så bubblar det upp.

De obehagliga minnena från förr.

/T

Jag sitter och tittar på filmen "Välkommen till familjen" som visas nu på tv 3. För er som inte har sett den handlar den om en kvinna som ska fira jul med sin pojkväns familj för första gången och den här familjen har lite svårt att acceptera henne, vilket hon känner av och blir nervös, vilket inte gör situationen bättre.

Den här filmen fick mig att tänka på min egna situation. Nu ser inte min situation alls ut som den gör i filmen, men den påminner mig om att det inte alltid är så lätt att bli accepterad.

Många gånger är det lätt att dömma en person man inte känner. Det har jag varit med om och av egen erfarenhet vet jag att man blir mer osäker och tillbakadragen som person om man redan är dömd att "misslyckas".

Det blev iaf jag. Jag höll mig nog undan och jag visade inte så mycket intresse alla gånger eftersom det kändes som att några av dom redan bestämt att dom inte skulle gilla mig.

Idag ganska många år senare känner jag fortfarande inte vissa av dessa personer, vilket kan göra mig väldigt ledesen många gånger samtidigt som jag försöker intala mig själv att det är faktiskt inte bara mitt fel. Ibland funderar jag bara på hur det kunde sett ut om jag blivit accepetrad från början eller om de visat intresse av att verkligen lära känna mig.

/T

Jag uppskattar när folk i min omgivning är ärliga och raka mot mig, men hur ärlig ska man egentligen vara? Jag vill att folk säger vad dom tycker och tänker till mig men man behöver inte säga det på ett elakt sätt.

Eftersom jag vill att min omgivning ska vara öppna och raka mot mig så försöker jag också vara en rak och ärlig person. Behandla andra så som du själv vill bli behandlad heter detju.

Har ibland hamnat i situationer där det känns som att jag kanske skulle varit tyst, men samtidigt kommer någon till mig för att fråga om råd, då måste jag ju säga vad jag tycker och tänker eller hur jag ser på saken för skulle jag inte göra det då är jag ju inte ärlig samtidigt som det ger en fel bild till personen som frågade om råd.

Ja det här kan man spekulera i hur länge som helst, men man ska nog tänka till hur man själv hade velat ha det innan man säger något.

/T

Den filmen gick på tv igår kväll. Jag har sett den tidigare och äger den på dvd.

Det är en film jag starkt rekomenderar för alla romantiker. Historien är så underbar, jag har gråtit till denna film många gånger.

Se den!

Återkommer med bloggandet senare idag!