"Döden är slutet av livet, en total oåterkallelig avstanning av vitala funktioner i en biologisk organism. I biologin ses det som ett permanent stadium, att allt levande ting förr eller senare dör"

Så beskriver Wikipedia Döden.

Men vad är egentligen döden för oss? Ja det är något naturligt och alla ska vi den vägen vandra och det vet vi, men det gör så otroligt ont när den väl är där och knackar på hos dom som står oss nära.  Det kan i vissa fall vara så fruktanvärt oförstårligt och man vill inte acceptera det som hänt. Med tiden måste man förstå att personen som betydde så otroligt mycket är borta, iaf kroppsligt men i minnet finns dom alltid och även om rädslan för att glömma finns där så vet jag av egen erfarenhet att man inte gör det.

Försök att njuta tillsammans så länge ni kan, en dag kanske det är försent.

/T

Jag funderar hur det har blivit att man som tjej/kille placeras i fack?

Tjejer...

älskar diamanter,

är rädda för kryp,

är bollrädda,

älskar glitter och glamour

kan inte bygga eller meka bilar,

älskar killar med kraftiga magrutor.

osv osv

Killar..

älskar klockor,

kan allt inom bygg och meka med bilar,

bakar inte, städar inte och lagar inte mat,

ska jobba och försörja familjen,

tycker inte att småkryp är obehagliga

osv osv.

Finns det nån statistik på detta!? Det gör mig så förbannad att placeras i tjej och kill fack. Jag är en människa, jag älskar inte diamanter och suktar inte efter killar med stort sexpack på magen och brunbränd kropp, bollrädd är jag inte direkt heller men jag tycker att det kan göra ont att få en boll på näsbenet.

Jag vet män som både städar, tvättar och tycker att småkryp är obahagliga, så när ska detta sluta? Detta "typiskt tjejer" eller "typiskt män".

Kanske borde det göras en stor undersökning i hela Sverige för att se vad som verkligen stämmer och inte stämmer. Eller finns det kanske statistik på sådant? Någon som vet?

/T