Det blev inget brev men det blev ett samtal. Tyvärr tror jag inte att jag fick det lika bra sagt som jag hade skrivit då jag mest grät hela tiden, men jag hoppas att jag/vi fick fram det som vi ville ha sagt. Så jag hoppas att det kommer något gott ur detta.

Tyvärr så är det något som inte känns så bra i min magkänsla. Jag vet egentligen inte var det beror på men det känns som att det ligger en smygande ångest där och surrar runt. Det kan bero på att jag aldrig tidigare sagt hur jag känner och tycker sen när jag väl gör det så känns det ofta fel att jag gjort det, men jag borde väl också ha rätt att säga vad jag tycker och känner eller?

Det kan också bero på läkarbesöket som väntar, läkarbesöket med det tidigare lagda ultraljudet och kontroller. Det är bra att det görs men det betyder inte att jag är mindre orolig.

Jag önskar att jag slapp känna såhär men jag vet heller inte vad jag ska göra åt min känsla.

/T