Jag blir så ledsen och arg när jag ser att min sons kusin blir särbehandlad av sin farmor och farfar. Hela tiden tar dom kusinen i försvar oavsett hur h*n beter sig och det påstås att dom inte vill välja men automatiskt så gör dom det.

Det sårar så otroligt mycket för en dag kommer vår son att märka det och kommer att komma till oss föräldrar och ha frågor och funderingar.

Farföräldrarna menar på att kusinens föräldrar inte är så engagerade så att det är synd om kusinen och ja det kan jag hålla med om men det betyder inte att mitt barn ska bli åtsidosatt. Min son är också lika mycket barnbarn som kusinen!

Det tråkiga är att vi heller inte kan umgås tillsammans då denna kusin är så fruktansvärt ouppfostrad och får bete sig hur som helst så att vi inte orkar vara där och dessutom är vi lite oroliga hur det påverkar vårt barn.

Det som gjorde mig så otroligt förbannad var att det skulle smygas inför kusinen att man varit och hälsat på oss. Man skulle alltså låtsas om som att man inte varit här och vad f-n är det för j**la fasoner. Ska man förneka inför en kusin att man är och hälsar på det andra barnbarnet?

Jag blir så galen varje gång jag tänker på detta så att jag kan skaka ibland. Samtidigt så blir jag så otroligt ledsen att det skär i hjärtat när jag ser hur det egentligen påverkar min son som kanske än idag inte förstår det vi föräldrar förstår.

/T