Ja så skulle jag vilja beskriva min graviditet - ingen jävla underbar resa på moln. Jag har haft foglossing sedan vecka 14 alltså har jag gått och haft ont i (ursäkta språket) fittbenet i ca 21 veckor nu. Jag känner att det börjar tära rejält jävla mycket på mig nu. Jag sover inte ordentligt på nätterna då varje vändning gör att det smärtar eller låser sig i mitt bäcken vilket resulterar i att jag vaknar.

Hur blir man som människa om man inte kan sova ordentligt på 21 veckor och dessutom har ont? Jo det kan jag tala om för er. Man glömmer saker, man blir lättretlig och vissa dagar känns det som att man går i en dimma. Samtidigt så ska jag försöka vara en sån bra mamma som möjligt åt det underbara barn jag redan har men alla dagar är inte det möjligt och dom dagarna slutar alltid med att jag sitter och gråter för att jag inte orkat med det jag velat vilket leder till att jag känner mig som den sämsta mamman i världen. 

Ja visst det är jätte mysigt de stunder jag känner rörelse i magen och det är helt underbart när mitt äldsta barn pussar och kramar på magen och säger: "Jag saknar bebisen" men jag undrar hur länge till jag ska orka. Jag vet visserligen att det gör man för det är fler på denna jord som gjort det och även jag kommer att fixa det men det gör ont och det tär på mina krafter.

/T