Ibland kommer ångesten krypande , det är som när det plötsligt börjar svartna på himlen och man känner trycket. Ångesten över att de personer som man älskar ska försvinna. När den känslan väl lyckats ta sig in innanför huden så är den fruktansvärt svår att bli av med. Jag får nästan panik, oron att jag ensam ska stå kvar här eller att någon som betyder allt för mig försvinner.

Tanken att förlora de som jag älskar mest i världen gör att jag får svårt att andas. Nu är det inte så att jag går och tänker på detta hela dagarna för då skulle jag inte klara av att leva ett normalt liv men ibland kan denna känsla komma över mig och då är det försent att slå bort den för när jag väl börjar känna den så har den lyckats tagit sig in innanför.

/T

Usch vilket tråkigt väder det är idag. Det är alldelese mörkt och grått. Man blir ju så fruktansvärt seg när det är sådant väder.

Förmiddagen har rullat på här och vi har haft lite lunch besök. Just nu väntar vi på ett eftermiddags besök annars så blir det nog inte så mycket mer idag. Eftersom vädret ser ut som det gör så tror jag inte att det blir så mycket utsvängningar. Det är det som är så tråkingt med hösten, denna mörka tid. Usch då!

Visst kan det vara mysigt när man får tända lite värmeljus men kroppen behöver dagsjlus också.

Nu har jag annat för mig!

/T