Senaste inläggen

Av T - 12 januari 2013 09:31

Jag känner återigen ett sug av att skriva, vilket jag gjort flera ggr förut i omgångar. Samma problem uppstår varje gång då jag skriver en period och sen rinner det ut i sanden då jag tycker att jag inte har något att skriva om.

Ska jag vara ärlig så vet jag inte om jag har något direkt att skiva om just nu heller men jag känner ändå någon form av sug- "skrivsug"   


Jag ska nog ta och läsa igenom hela min blogg från början och se vad jag har delat med mig av och inte samtidigt kanske jag får någon sorts insperation eller rent av fortsätter på något inlägg jag upptäcker att jag inte är klar med.


Vi får se vad det här hammnar och fungerar det inte denna gången kanske jag rentav ska lägga ner bloggandet helt!?


 /T

Av T - 25 april 2012 15:21

I många situationer när jag pratar med människor så känner jag att jag egentligen inte är särskilt intresserad av vad många människor säger. Folk pratar ofta om så fruktansvärt ointressanta saker (i mina öron) eller är det så att jag i självaverket har blivit tråkig?


Vad vill jag då höra av andra människor? Ska jag vara helt ärlig så vet jag inte, men hur ska jag då bemöta detta? Det är ju så jobbigt att le och låtsas att saker och ting är intressant och roligt men jag vill heller inte såra genom att säga att jag är uttråkad.


Ska jag vara ärlig så tror jag inte heller att dom jag pratar med är så intresserade av vad jag säger heller, eller är det kanske så att vi helt enkelt inte har något gemensamt eller förstår oss på varandra? Den tanken slog mig först nu när jag sitter här och skriver om det. Det är kanske så att vi inte "klickar" (om man kan kalla det så).


Det kommer säkert fortsätta att så att jag ler och låtsas att det är intressant samtidigt som motparten gör likadant istället för att vi slutar att prata om våra ikke gemensamma grejer.


/T

Av T - 20 april 2012 14:40

Tanken i rubriken har slagit mig många gånger genom åren och nu är jag där igen, har man fler vänner om man har ett bra utseende? Ska jag vara ärlig så tror jag faktiskt att det är så iallafall i kvinnornas värld. Om man tittar på ett gäng tjejer som är någonstans tillsammans, var som helst så är det väldigt sällan någon i sällskapet är mindre vacker.


Jag tillhör nog den kategorin mindre vacker då jag inte är lång, smal, lagom perfekta bröst, det vackarste håret osv osv. Jag har nog alltid känt mig lite udda till mitt utseende än de runtomkring mig och jag har nog alltid varit steget bakom mina vänner när man träffat nya människor, för automatiskt har den man träffat dragits mer till den som ser bättre ut. Vad beror det på? Är man en bättre människa om man har ett bättre utseende? 


Det var en person som sa till mig en gång att det är bara fula människor som säger att det är insidan som är det viktigaste.  Jag har alltid varit en person som sagt och säger att det är insidan som är det viktigaste och det kanske betyder att jag är ful om nu denne personen hade rätt.


Det kanske är så att vi "fula" människor blivit bortglömda eller ikke sedda av personer med bra utseenden så därför ser vi bakom utseendet och letar efter vad som finns på insidan?


Idag är jag äldre och jag mår bra, trots att jag känner mig ensam ibland och jag tror inte(eller hoppas iallafall) att de i min ålder tänker på utseendet när man träffar nya människor. 


Dags för matmaskinen att ge lite mat ;) jag kommer att fortsätta detta inlägget senare.


/T

Av T - 19 april 2012 13:57

Precis som rubriken säger så känner jag mig ganska ensam. Jag har en underbar sambo och två underbara barn, min mamma och mina syskon samt lite släktingar jag har god kontakt med men det jag saknar är den där riktiga vännen.


Jag har en del bekanta som jag träffar ibland och tar en kaffe eller två med men jag känner inte den där riktiga samhörigheten. Jag har inte det känslan där det säger "klick" om ni förstår hur jag menar. Jag saknar den där vännen jag hade en gång i tiden, den där vännen som förstod sig på mig, som jag kunde skratta med och även bara sitta tyst utan att det kändes stelt.


Det känns som att mina chanser att hitta någon sådan vän igen är förbrukad och det känns hårt vissa dagar. Dagar då man får en lugn stund för sig själv att sitta ner och tänka på livet. Jag inser då att jag är otroligt ensam och det är ganska sorligt. 


/T

Av T - 16 februari 2012 20:35

Jag blir så otroligt trött på människor som hela tiden har undanflykter och ursäkter för saker och ting för att sedan lägga över det på att det är någon annans fel att saker och ting blir som det blir.

Jag har ett ypperligt exempel på just en sådan sak.


Det finns en släkting till mitt barn som bor på en annan ort, ganska många mil ifrån där vi bor, men eftersom denna släkting ibland är på besök hos andra släktingar kan man kanske någon gång hoppas på att denna släkting även vill träffa vårt barn, men nej det finns alltid massa andra saker att göra och det har jag ingenting emot hur man prioriterar men då ska man heller sen inte smutskasta andra för att man inte rubbat hela sin vardag pga att denna släkting är på besök.


Av olika andledingar som jag inte behöver ta upp just nu så har vi valt att inte åka hem till den släkting där denna släkting är just för vårt barns bästa. Sedan har vi inte heller någon bil och jag är höggravid med en sjujävla foglossning så det är inte bara för mig att sätta mig på bussen just nu, då denna släkting också bor någon mil bort, men sådant kan man inte ha förståelse för. Är inte det märkligt? 


Jag kan förstå om denna släkting inte vill flänga fram och tillbaka för att träffa allt och alla under en kort period men jag kräver inte det heller att man måste komma till oss, däremot kan jag bli jävligt ledsen när jag känner mig utpekad via en blogg då man inte ens ringt och och talat om att man är på plats och hört sig för hur vår vecka ser ut för att kanske tillsammans komma på en lösning. Nej det har man alltså inte gjort men det är lätt att kasta skit när veckan väl är slut.


Jag blir sårad för att jag tycker att man kanske kan försöka se till vad det är som ligger bakom att vi inte har åkt dit t ex. Jag kan ju för fan knappt gå pga min foglossning! Jag gråter i princip varje dag pga smärta och jag kämpar med att hålla humöret på topp pga min familj och jag är så otroligt trött just nu och har den senaste veckan velat sova ovanligt mycket men sådant kan man inte ha någon förståelse för! Nej kasta skit på mig bara. 

Ursäkta, jag kanske är lite väl känslig så jag har kanske tagit åt mig mer än vad jag ska?


/T

Av T - 10 februari 2012 20:10

Jag har absolut ingenting emot homosexuella, men inte f*n "höjer" jag dom till några bättre människor heller. Dessa människor är väl som alla andra människor på denna jord eller? Måste man anordna gay galor och parader och grejer? Jag har inte riktigt förstått den biten. En människa är en människa gay eller inte men att göra en sådan stor sak av det. Detta är något jag retar mig lite på. Utse årets homo/bi eller årets hetro vad är egentligen meningen med det? Jag tycker att sådant går till överdrift och där tycker jag verkligen då att man "särbehandlar" människor (eller hur man ska uttrycka det) för deras läggning.


Är det någon annan som har en annan åsikt dela gärna den med mig så att jag får en förståelse för denna "hysterin" kring detta.


/T

Av T - 7 februari 2012 18:14

Just nu är jag bara trött och har därför svårt att få ner några vettiga rader på bloggen. Jag har ont nästan hela tiden och jag trodde inte att det kunde vara så illa som det verkligen är. Den trevliga halsbrännan och de sura uppstötningarna har också knackat på vilket resulterar i att jag får ännu sämre sömn. Allt detta gör att jag gråter mycket nuförtiden så mina dagar går i princip ut på att orka med hemma och vara en så bra mamma jag kan.

Det är nog dom raderna jag lyckas få ner idag!


/T

Av T - 4 februari 2012 22:46

... av olika sorters människor. Genom livet har man träffat många olika sorters människor och man har också många gånger lärt sig hur man ska bemöta eller hantera vissa situationer, men eftersom hela livet är en enda lång resa av en massa lärande så kommer man många gånger att hamna i situationer där man inte riktigt vet hur man ska hantera den.


Jag har ett perfekt exempel på detta då jag än idag inte vet hur jag ska hantera eller bemöta en person i min närhet. Denna människa ligger mig varmt om hjärtat och finns där för mig men ibland kan jag bara inte låta bli att bli irriterad. Det är en person som alltid ska ha rätt i saker och har väldigt svårt att tänka sig in i andras situation och många gånger i diskussioner kan denna person bli otroligt nedvärderande i sina uttryck och nästan håna den hon pratar med. Hur ska man då kunna hantera eller bemöta detta? Det är dessutom en äldre person som säkert alltid varit på detta sätt. Jag har många gånger försökt att undvika speciella diskussioner för att jag tycker att det blir svårt att hantera till slut men alla gånger kan man inte undvika att det händer. Hur gör man då?


Jag tror helt enkelt att jag får försöka att accepetra att detta inte går att ändra på sen samtidigt försöka att inte ta åt mig när den där nedvärderande, hånande tonen kommer. Om det är någon annan som har en idé kom gärna med tips.


/T


Skapa flashcards